Pannkemi i ångpannor – konduktivitet och avblåsning för energieffektiv drift

Konsekvenser av hög konduktivitet i pannvatten

När konduktiviteten blir för hög kan flera problem uppstå i en ångpanna:

• skumbildning i pannvattnet 
• carry-over till ångsystemet 
• beläggningar på pannans värmeytor 
• försämrad värmeöverföring 

Beläggningar fungerar som ett isolerande skikt på värmeytorna. Det gör att mer energi krävs för att producera samma mängd ånga, vilket ökar bränsleförbrukningen.
 

Vad är konduktivitet i pannvatten?

Konduktivitet är ett mått på mängden lösta salter i pannvattnet.

Genom att mäta konduktiviteten kan operatören övervaka pannkemin i ångpannan och avgöra när avblåsning behöver ske.

I många pannsystem används konduktivitetsmätning även för att automatiskt styra ytavblåsningen.
 

Ytavblåsning i ångpannor

Ytavblåsning används för att reglera koncentrationen av lösta ämnen i pannvattnet.

När konduktiviteten överstiger ett inställt gränsvärde öppnas avblåsningsventilen och en del av pannvattnet tappas av. Det sänker koncentrationen och stabiliserar pannkemin.

Automatisk ytavblåsning gör det möjligt att hålla en stabil nivå samtidigt som vatten- och energiförluster minimeras.
 

Bottenblåsning i pannsystem

Bottenblåsning används för att avlägsna slam och partiklar som samlas i botten av ångpannan.
Partiklar kan komma från:

• matarvatten 
• korrosionsprodukter i systemet 
• kemiska tillsatser 

Om partiklarna inte avlägsnas kan de orsaka avlagringar och öka risken för överhettning.
 

Stabil pannkemi och energieffektiv drift

När konduktivitetsmätning, ytavblåsning och bottenblåsning fungerar tillsammans kan pannkemin hållas stabil.
Det leder till:

• bättre värmeöverföring 
• lägre energiförbrukning 
• stabil drift av ångpannan 

Ett korrekt dimensionerat system för pannkemi är därför en viktig del av en säker och energieffektiv panndrift.

Läs vår guide till pannövervakning och hur systemen byggs upp i praktiken >>>