Pannövervakning i praktiken – så uppfyller du myndighetskrav och säkerställer stabil panndrift

3. Katastrofskydd och lågnivå

Den största säkerhetsrisken i en ångpanna är för låg vattennivå.
Om vattennivån sjunker under pannans värmeytor riskerar tuberna att överhettas. Det kan orsaka allvarliga skador på pannan och i värsta fall ett haveri.

För att förhindra detta installeras lågnivåskydd, ofta kallat katastrofskydd.
Systemet ska:

• detektera låg vattennivå
• stoppa värmetillförseln till pannan
• ge larm till operatör eller styrsystem

Elektrodbaserade nivåvakter används ofta i ångpannor eftersom de är robusta och klarar höga temperaturer och tryck.

I många panninstallationer används separata funktioner för:

• säkerhetsstopp vid låg nivå
• nivåreglering under normal drift
• högnivålarm

Nivådiagram – typisk nivåövervakning

HH  Högnivålarm
H   Hög nivå

LL  Lågnivålarm
LLL Katastrofskydd / brännarstopp

De lägsta nivåerna utgör säkerhetsfunktioner och ska behandlas separat från nivåer som används för driftreglering.

I vissa installationer används externa mätkärl för nivåövervakning. I sådana lösningar kan säkerhetsnivåer som LLL och HHH övervakas via elektroder medan övriga nivåer mäts med nivåtransmittrar. Den slutliga lösningen avgörs av pannans konstruktion och de krav som kontrollorganet ställer på övervakningen.
 

4. Konduktivitet och energieffektivitet

När vatten förångas i en ångpanna stannar upplösta salter och mineraler kvar i pannvattnet.
Koncentrationen av lösta ämnen ökar därför kontinuerligt under drift.

Om pannvattnets konduktivitet inte kontrolleras kan beläggningar bildas på pannans värmeytor. Dessa fungerar som isolerande skikt och försämrar värmeöverföringen, vilket i sin tur leder till högre energiförbrukning och ökade bränslekostnader.

Om koncentrationen blir för hög kan det leda till:

• skumbildning
• carry-over till ångsystemet
• beläggningar på värmeytor
• försämrad värmeöverföring

För att kontrollera detta mäts pannvattnets konduktivitet.

Konduktiviteten används som indikator för mängden lösta salter i vattnet och används för att styra ytavblåsningen.

Genom att hålla konduktiviteten inom rätt intervall kan pannkemi och energieffektivitet stabiliseras.
 

5. Bottenblåsning

Bottenblåsning används för att avlägsna slam och fasta partiklar som samlas i pannans botten.

Partiklar kan komma från:

• matarvatten
• korrosionsprodukter
• kemiska tillsatser

Om dessa avlagringar inte avlägsnas kan de bilda isolerande skikt på pannans värmeytor.

Det leder till:

• sämre värmeöverföring
• ökad bränsleförbrukning
• risk för lokala överhettningar

Bottenblåsning utförs normalt periodiskt genom en särskild bottenblåsningsventil.

Bottenblåsningens uppgift är att avlägsna partiklar och slam från pannans botten och därmed förhindra att dessa ansamlas i systemet. Regelbunden bottenblåsning är en förutsättning för att upprätthålla god värmeöverföring och stabil drift.

5. Ytavblåsning

Ytavblåning används för att kontrollera koncentrationen av upplösta ämnen i pannvattnet.

Till skillnad från bottenblåsning sker ytavblåsning från pannvattnets övre del.
Funktionen styrs normalt automatiskt via konduktivitetsmätningen i pannvattnet. När konduktiviteten överstiger ett förinställt gränsvärde öppnar ytavblåsningsventilen och en del av pannvattnet avlägsnas för att återställa rätt koncentrationsnivå.

Automatisk ytavblåsning gör det möjligt att:

• stabilisera pannkemi
• säkerställa god ångkvalitet
• minimera vatten- och energiförluster